Ett mörkt måln
I dag är det studenten , många är glada å lyckliga över att få sluta skolan å komma ut i arbetslivet .
För mig är det ett mörkt måln som drar in å påminner mig om fjolårets student .
Ha aldri tänkt på den dagen förren nu i dag när ja ser alla glada studenter .
Det gör så ont i hjärtat att tänka tillbaka , minns dagen som det var i går .
Det var en torsdag , mamma ringde till mig å berätta att farmor hade fått åka in på sjukhuset , hon hade fått en stroke under natten .
Vi alla for till sjukhuset för se hur det var med henne .
Hon låg så fint i sängen å sov .
Läkaren sa att hon troligtvis inte kommer att vakna mera å att de inte fanns något dom kunde göra .
Dom placerade henne i "sista" rummet , min syster förklarade för mig vad de va som gällde när dom hamnade i "sista" rummet . De va så fint å varmt inne i de rummet , inte som de va i de farmor låg i först , de va kallt å så vitt .
Vi viste inte hur länge hon hade kvar att leva , vi viste bara att de skulle ske inom en ganska så snar framtid .
Farmor va så fin när hon låg där å ja viste inte att de va sista gången ja skulle få se henne i livet .
